bitoklandmofo

Känns lite ledsamt att skriva det asså, men nu ska jag hem trots allt. Det ska bli skönt. Mycket skönt.
Men än igen, man har ju har ju ändå varit ombord M/T Bit Okland i två månader. Funnit nya vänner och lärt sig en hel hög med nya saker.
Faktum är att man kommer sakna hela besättningen lite. Iaf filippinarna. Visst dom kan vara lite tjuriga ibland och visst ibland är dom ena riktiga besserwissrar.
Rätt kul att varje dag få höra:
"How's life, Morgan?"
eller
"I miss you, Morgan!"
Den skyldige är Rex. Sicken liten tomte asså, han måste ha minst ett par skruvar lösa.
Eller Lito som lärt sig en massa svenska fraser, så som:
Tjena, fifanhelvete, sopa, hur e läget, kompis, bra osv osv.
Väldigt bra utbyte oss imellan. Vi lär dom fula ord på svenska och dom.
Har till exempel lärt mig: Salsar som betyder runka, eller tanga som betyder idiot, bolitas som är ett slags penisimplantat man skaffar som sjöman från Filippinerna. Det kräver lite mer förklaring så läs detta från Urban Dictionary. http://www.urbandictionary.com/define.php?term=bolitas
Har så klart lärt mig lite bättre ord osså.
Så som: Kamusta mex, som betyder hur är läget, kompis.
Jo, mycket har man lärt sig. Förstår lite innebörden av första praktiken nu osså. Man ska inte lära sig alla system nere i maskin osv, hela grejen är att känna på ett liv till sjöss. Visst, jag har lärt mig massor nere i maskin. Kanske inte så mycket som jag trodde från början, men jag har anpassat mig till ett liv ute på de blå. Och känner att det är nått jag skulle kunna leva med. Nackdelen är väl att man är ifrån sina nära och kära en längre tid. Ens riktiga vänner har man dock ännu kvar, samtidigt som man har chans att rensa ut de pack som man kan va utan. Ett stort plus har ju varit att ha internet näst intill hela tiden.
Har ju kunnat skriva ner vad som hänt under dagarna för att ge de som bryr sig nått att läsa.
Hade säkert kunnat klara mig utan internet, hade väl varit jobbigt till en början, men man vänjer sig.
Störde mig nått otroligt på den ytterst lilla bandbredden som vid vissa tillfällen ockuperas av minst tio personer, men jag kom över det med. Så länge man kan uppdatera bloggen och kolla facebook och MSN så duger det.
Tiden här ombord har varit en nyttig upplevelse. Som den ska va. Min personliga åsikt är att Okland är en ypperligt bra första båt. Jag har ju inte varit på några andra, men jag kan tänka mig att min åsikt delas av andra.
Båten kanske inte är den absolut bästa rent maskinellt, men det är mannskapet som gör hela grejen.
En superfräsh båt kan utan problem bli ett helvete med fel mannskap.
Jag ska inte säga att alla har varit av den trevligare sorten, men majoriteten har iaf gjort ett bra intryck.
David var, som jag skrivit förut, inte den trevligaste personen jag träffat. Kan beror på hans diabetes och oförmåga att ta sina sprutor i tid. Man gör ju som man alltid gör, är det nån man inte gillar så håller man sig ifrån denne.
Jag ger ett stort tack till alla som gjort min första praktik till en bra grund på ett fortsatt liv på sjön.
Tack till:
På bryggan: Mathias, Kenneth, Martin, Anders, Pär, Romeo, Marlo
På däck: Rex, Martin, Torbjörn, Lito, Stephen
I maskin: Staffan, Pelle, Andrejs, Marks, Lee, John, Rene
Elever: Christian, Danne, Olof och Peter
Och så klart i byssan: Håkan och Anders

Ni som hänger med (eller det kanske inte är nån) så utelämnar jag David och Klister för dom har inte bidragit till mycket och i det senare bara gjort en förbannad.

Tror inte jag har glömt någon nu. Isf så har dom inte gjort sig förtjänta av det.
Har gjort mig många vänner, några som jag kommer att hålla kontakten med efter praktiken.
Har planer på att besöka Tjörn i sommar och hälsa på Olof och hans gäng. De vet man aldrig var det kan sluta :D

Hur har då ens sista dag ombord varit.
Ska jag vara ärlig så har det varit blandade känslor. Inte någon snyftsaga, men visst är det tråkigt att lämna ett ställe som varit ens hem i två månader.
Vaknade i rätt ordentlig tid imorse. Bara halv nio och gick ner för att få lite frukost. Blev en baguette med julskinka och massa senap.
Började plocka med alla saker. Pocketböckerna jag köpte före praktiken är numera property of Bit Okland. Orkar inte släpa med dom hem. Kostade mig ändå bara runt förtio kronor för dom. Dessutom är Robert Ludlum en rätt kass författare. Seg iaf.
Resten av dagen har varit en jakt på autografer (läs. underskrifter) till Cadet Report och Journalen.
Såg en film före lunchen osså. Blood Diamond blev det. Slog mig att de flesta filmer DiCaprio gör faktiskt inte suger. Har väl inte sett så många. Bara Titanic, den där om knarkön och nu Blood Diamond.
Jaja, iaf.
Nu är iaf allt påskriver och klart. Har ännu nån liten uppgift kvar i Journalen, men det kan jag göra hemma eller på tåget hem imorn.
Jo, jag åker ju faktiskt hem imorn.
Olofs pappa hämtar upp oss halv nio vid gaten. Kör mig till Stenugnssund där jag tar bussen till Götet.
Tåget går sedan två minuter över två till Estockholmo. Fem timmar senare står jag på centralen och klockan fem över åtta går båten till Kalkatraz.
Snart så, snart så!
Lite kul med tåget. Var lite sen på beställningen. Så andraklassbiljetterna jag tänkt boka en av tog slut.
Tja, då får de bli första klass istället. Inte mig emot.
Antar att kontoret har lika stor allergi emot första klass som dom har emot rostfritt.
INTE BÏLLIGT, som det brukar låta. Bwhaha, de kan dom ha. Betalade faktiskt resan dit själv.
Nu har jag ju chansen att träffa Josefinen en liten stund innan hon försvinner i ett halvår.
Det blir nog bra ska vi se.

Får ju inte glömma att skriva vad vi fick till lunch och middag. Det är viktigt.
Lunchen bestod för mig av friterad kyckling och bläckfisk med ris och mycke chilisås.
Middagen var en rätt vanlig söndagslunch här ombord. Oxfilé med pommes och beasås.

Jo, nu står väskorna i givakt. Endast datorn och lite småsaker att packa ner imöra.

Prepare, the lost son is coming home!
Lock in your daughter